Nu efter drygt 7 veckor kliar det fortfarande ibland och huden är torr så jag smörjer och smörjer med mjukgörande. Men i ärlighetens namn så ska det också sägas att jag glömmer ibland. När det är mycket runt mig med barn och barnbarn så är huvudet fullt av andra tankar och hjärtat fullt av kärlek och glädje, så när jag är på väg att somna kan jag komma på att oj, nu glömde jag att smörja in mig. Det är livet och jag njuter av sällskap och tänker att när hjärtat är fullt så gör det inte så mycket om huden får lite längre tid på sig att läka. Bröstvårtan är fortfarande öm men vårtgården är nästan som vanligt nu.
Jag är så tacksam för att operation och strålning gått så bra och att det varit enkelt att hantera läkningsprocessen. Nu blir det återbesök på onkologen i höst, förmodligen i slutet av september.