På hjärnfondens sida skriver man så här om ADHD/ADD:
ADHD och ADD är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som gör att man har ett annorlunda sätt att bearbeta information och sätt att tänka.
Hos vuxna yttrar sig ADHD/ADD med samma kärnsymtom som hos barn, det vill säga svårigheter med uppmärksamheten med eller utan samtidig överaktivitet och impulsivitet.
ADHD kan delas in i tre olika former:
* Kombinerad form av ADHD – man har stora uppmärksamhetsproblem och är mycket överaktiv och impulsiv. Denna kombinerade form av ADHD är vanligast.
* Huvudsakligen ouppmärksamform av ADHD – man har stora uppmärksamhetsproblem men inga eller få symtom på överaktivitet och impulsivitet. Denna form brukar i dagligt tal kallas ADD.
* Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form av ADHD – man är mycket överaktiv och impulsiv men har inga eller få symtom på uppmärksamhetsproblem. Denna form är vanligast hos yngre förskolebarn.
Sammanfattningsvis kan man säga att man vid ADHD har svårighet med uppmärksamhet och koncentration, överaktivitet och impulsivitet men att man vid ADD enbart har problem med uppmärksamhet och koncentration.
ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) vilket innebär att man har en annorlunda utveckling av hjärnan och en annorlunda funktion och struktur av det centrala nervsystemet. Det gör att man också har ett annorlunda sätt att bearbeta information och sätt att tänka och uppleva. Aktiviteten i de delar av hjärnan som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll är lägre vid ADHD. Dessa funktioner använder vi för att styra, samordna och planera våra handlingar.
ADHD är ingen sjukdom och har inget med intelligens att göra. Enligt forskning finns biologiska orsaker till ADHD och att det till stor del är ärftligt.
ADHD förekommer ofta tillsammans med andra utvecklingsrelaterade eller psykiatriska tillstånd eller svårigheter. Det är vanligt att ha dyslexi eller andra inlärningssvårigheter, diagnos inom autism spektrumet, språk- och talstörningar, trotssyndrom eller tics som t ex Tourettes syndrom. Andra diagnoser som är vanligt tillsammans med ADHD är borderline, depression och social fobi.
Tidigare trodde man att ADHD skulle växa bort med åren, vilket har visat sig vara fel. ADHD finns hos omkring 2-3% av den vuxna befolkningen. Men kunskapsbristen är fortfarande stor på många håll. Utifrån de siffror man känner till idag är knappt hälften av vuxna svenskar med ADHD utredda, diagnostiserade och behandlade.
Att ha ADHD innebär att man fungerar på ett annorlunda sätt som skiljer sig ifrån vad som oftast förväntas i samhället. Det kan vara en tillgång att ha ADHD i vissa sammanhang, men det är en funktionsnedsättning som kan medföra svårigheter att klara många av vardagens krav.
Personer som diagnostiseras med ADHD i vuxen ålder beskriver ofta livslånga upplevelser av problem med sänkt funktionsnivå i vardagen, sociala misslyckanden låg självkänsla och andra psykiska sjukdomar. När ADHD är odiagnostiserad och inte behandlas leder den ofta till både personligt lidande och svårigheter i privatlivet och med yrkeslivet.
Det är viktigt att veta att det finns hjälp att få för ADHD/ADD även för vuxna.