Den 21 mars var jag till kirurgmottagningen, bröst- och endokrinsektionen. Där fick jag träffa en kirurg och en kandidat som talade om att det som hittats i mitt vänstra bröst var bröstcancer. Han hade läst mina journaler och sett att båda mamma och mormor hade haft bröstcancer men att han trodde inte att det var ärftligt då vi alla hade varit äldre när vi fått bröstcancer. Vi hade nog bara haft otur.
Ja det var en jävla otur, tänkte jag, då mormor, mamma och moster, alla tre gått bort i sviterna av bröstcancer.
Han sa också att den här typen av bröstcancer är den ”snälla” varianten. Fast man ska kanske inte använda ”snäll” när det gäller cancer. Men den här cancern kommer du inte att dö av.
Min tanke: När mammas bröstcancer kommit tillbaka sa hennes läkare: Det här fixar vi, det har vi ju gjort förr, eller hur. Sex månader senare var mamma död.
Så fick jag veta att planen är att det blir operation där de tar en bit av bröstet, en så kallad tårtbit och att de även ska ta lymfkörtlar. Att det finns en så kallad ”portvakt” som är en lymfkörtel under armen. Det är den som först blir angripen om cancern spridit sig. Att den typen av tumör som jag har är svår att hitta, bland blod och allt annat i bröstet när man öppnat det, så därför kommer jag att få som en ståltråd instucken i bröstet som visar precis var tumören sitter. Ståltråden sticks in i bröstet på mammografin innan operationen. Att jag också kommer att få ett radioaktivt ämne injicerat som ska lokalisera just den/de lymfkörteln/lymfkörtlar som är portvakten.
Sen blev det undersökning av brösten, både av kirurgen och kandidaten där de bekräftade att tumören var svår att känna. Kandidaten fick även lyssna på hjärta och lungor och kirurgen mätte mina bröst med speciella kupor. Vilket han förklarade att de alltid måste göra innan operation. Där konstaterades också att mina bröst är olika stora. Storlek 6 på det högra och 5,5 på det vänstra.
Min tanke: Det var ju synd att det inte var tvärt om då de nu kommer ta en bit av mitt vänstra bröst vilket förmodligen kommer att göra det ännu mindre 🙂
Sen var läkarundersökningen klar och jag fick vänta på sköterskan. Hon kom med en hel mapp med information och berättade att hon var min kontaktsjuksköterska på kirurgen.
Jag fick information om kontaktsjuksköterskor, telefon nr, telefon tider och andra praktiska saker som också står i den mapp jag fick med mig hem. Att jag innan operation skulle till mammografin för att få ”ståltråden” insatt och att jag sen skulle gå till nuklearröntgen för att få det radioaktiva ämnet injicerat och att operationen sen skulle göras på dagkirurgin. Att jag efter operationen fick åka hem men att jag inte fick vara ensam det första dygnet. Då jag lever ensam och inte har någon i min närhet som kan vara hos mig det första dygnet så pratade vi om att jag kunde bli inlagd på avdelning efter operationen och få åka hem dagen efter. Det skulle hon kolla upp. Operationen skulle bli om ca tre veckor så efter påsk kunde jag räkna med.
Jag skulle även fylla i ett frågeformulär på flera sidor som jag kunde göra där eller göra via 1177. Jag valde att göra det via 1177, i lugn och ro när jag var hemma. Vi kollade även upp uppgifter om närstående och i mina papper stod min psykkontakt som närstående, vilket gjorde mig minst sagt fundersam. Varken hon eller jag förstod varför det stod som det gjorde men vi ändrade det till en av mina döttrar. Jag frågade om det kunde stå fler som närstående då jag gärna ville ha alla mina barn där. Det kan ju vara svårt att få tag på någon under dagtid då alla jobbar. Men det skulle bara vara en, så min ena dotter, som jobbar skift och ofta är hemma dagtid, fick stå som närmast anhörig i pappren. Sen avslutade vi med att kontaktsjuksköterskan skulle ringa mig efter några dagar för att höra om jag hade några funderingar kring de uppgifter jag fått, både under besöket och när jag läst de papper jag fått med mig i mappen.
Medan jag satt och väntade på sjukresa hem så messade jag mina barn. På vägen hem ringde en av döttrarna och vi pratade en stund. Sen var min energi helt tömd för den dagen och jag åkte hem, satt i fåtöljen och lyssnade på ljudbok.
Dagen efter tog jag tag i frågeformuläret och kände att det var tur jag hade bestämt mig för att göra det i lugn och ro hemma. Så många frågor som jag inte hade svar på i huvudet, utan var tvungen att leta upp bland mina papper hemma. Jag som inte har någon tidsuppfattning och som inte kan komma ihåg siffror har ingen chans att kunna veta när jag fått olika sprutor, diagnoser, gamla operationer osv. I detta formulär fanns även möjlighet att skriva om det var något speciellt som sjukvården behövde veta inför operationen. Jag tog chansen att, än en gång, påminna om att jag inte ska behandlas av män och om det inte går, att det alltid måste finnas kvinnor med i samma rum. Varför det är så och att det står i mina journaler.
Några dagar senare pratade kontaktsjuksköterskan och jag i telefon och jag fick veta att planen var att jag skulle bli inlagd på avdelning efter operationen.
Nu väntar jag bara på att få en operationstid.