Idag fick jag uppleva ett riktigt bra bemötande av en läkare. Var på mitt första besök på onkologen. Träffade en kvinnlig läkare och en kvinnlig sjuksköterska. Det kändes som båda var bra pålästa om mina speciella behov. Framför allt läkaren var mycket mån om att allt skulle bli bra med tanke på min PTSD.
Hon påpekade att hon förstod att jag inte ville ha manliga behandlare och skämtade, på ett bra sätt, om att de skulle se till att alla män höll sig borta från mig. Man kan skämta på så många sätt, det är lätt att det blir fel och att det känns som ett hån i stället för en omtanke. Men i detta fall blev det helt rätt. Hon förtydligade också efter skämtet att hon förstår att det inte är kul att ligga med brösten i vädret när det är en man i rummet. Att hon skulle vara tydlig med det i sina anteckningar.
Då jag ska ligga på rygg vid min CT-undersökning och strålning så pratade vi också om hur de skulle kunna underlätta med kuddar m.m. på grund av min kutrygg. Jag har svårt att ligga på rygg, på ett hårt underlag, då två av mina kotor då gör otroligt ont och jag har sen stora svårigheter med att röra mig. Även här fick jag fin förståelse.
Kändes inte som om hon hade stora kunskaper om PTSD men så förstående, inkännande och vänlig så till och med skämt och glädje fick plats trots allvarlig info om fortsatt behandling på onkologen.
När jag gick ifrån onkologen satte jag mig i solen och väntade på sjukresa hem. Hjärtat var fyllt av glädje tack vare en förstående läkare med ett bra bemötande.