Det här skrev jag ner flera år innan jag fått min diagnos ME/CFS. Jag tycker den beskriver hur man kan känna när man inte vet vad som är fel.
Varför är livet så tungt!
Varje gång jag gör något roligt/trevligt blir jag sjuk. När jag varit ute på en trevlig dag/kväll med vän/vänner eller hälsat på familj/släkt i några dagar blir jag liggandes med feber och trötthet i flera dagar efteråt.
När samma sak händer gång på gång, år efter år är det lätt att ge upp.
Bara vara hemma.
Svårt att se det roliga och trevliga i att hitta på något och träffa nära och kära, när det alltid ”kostar” så mycket kraft.
Hur kan man få människor att förstå något sådant.
De flesta får energi av att ha trevligt och roligt men jag tappar all ork.
Vad ska jag göra???